VÅR

Visst är våren här. Det bautaväxer i alla mina fönster av frön som jag satt under mars-april. Jag vet snart inte vad jag ska göra av alla växter. Idag har jag planterat om en del måsteplantor som  tomat, stevia, physalis och frilandshibiskus. Men fler väntar på sin tur. Har echinacea, lakritsrot och ramslök som också behöver få större krukor. Landet och rabatterna är färdiga för sådd. Väntar bara på att åvattnet ska sättas på så jag kan vattna upp potatislandet innan sättpotatisen med alla sina knubbiga fröna groddar kan komma i jorden.
Ikväll har jag bäddat om persikoträdet och oliven eftersom DMI (danskt metrologiskt institut) hotar med frost under natten. Vissa nätter vågar jag låta bli täckena men inte i natt. Det såg ut som om det skulle kunna bli flera grader kallt.
I morgon har maken och jag bestämt att vi ska ta årets första tur med båten på seneftermiddagen. Kanske att sillen har gått in i Järnavik. Det är kul att få ordentligt napp.

Två glada dagar

Framsida på min diktsamling som heter Nätter av glas.

Nu har jag haft två dagar då jag haft betydligt mindre ont i halsen och en stor energi. Jag håller tummarna för att den mördande tröttheten är borta nu för alltid.
Det sista provet tog jag i torsdag men har inte hört något om resultatet ännu.
Men det kommer nog.
För övrigt pysslar jag om mina fröer som står i alla fönster. Tomaterna planterade jag nog för tidigt för de har hunnit bli 20 cm vid det här laget.
Min diktsamling börjar arta sig. Jag försökte publicera den på Vulkan häromdagen. Trots att omslagsbilderna är så stora som de säger att man måste ha så fick jag en vit rand längst ner på framsidan. Det kan jag inte acceptera utan jag mailade bokförlaget och de lovade att hjälpa till.

Long time no see...

Just det. Nu var det riktigt längesedan. Tiden går och mycket vatten hinner rinna under broarna.
Sen sist:
Jag har flyttat ner till Blekinge.
Jag har gift mig.
Jag har lärt mig lägga nät.
Jag har blivit sjuk och drabbats av hypertyreos eller giftstruma som det också heter.
Det är en sjukdom som drabbar hela kroppen allt från muskler, mage, hår, naglar och inte minst humöret. En förlamande trötthet hör också till. Det betyder att jag inte orkar någonting på dagarna. Går och lägger mig mellan tio och elva. Sover till elva nästa dag och känner mig inte någotså när förrän efter tolv.
För en månad sedan var jag i Växiö för behandling. En läkare sa att jag har en väldigt stor sköldkörtel och skulle behöva 1000 megabeqerel radioaktivt jodd. Men då skulle dom inte kunna förvara mig någonstans så istället sänkter dosen till 780 megabeqerel. Då kunde jag bli isolerad i hemmet vilket betyder att jag inte får träffa människor på ett dygn. Inte träffa barn på en vecka. Maken och jag fick inte sova i samma rum på natten och inte sitta bredvid varandra och titta på tv det första dygnet.
Nu en månad senare har jag tagit det första blodprovet som visar att mina värden har brakat i höjden. Det är ok enligt expertisen. Det kan ta upp till 6 månader innan någon bättring inträffar. Dessutom sa de i Växiö att jag kan behöva komma tillbaka både en och två gånger för nya beqerel innan sköldkörteln bestämmer sig för att producera normalt med hormoner.
I fortsättningen kommer jag att lite då och då beskriva hur detta sjukdomstillstånd förlöper. Kanske som en slags dagbok över förlopper. Så till nästa gång. Take care out there.