måndag, mellandag...

som Edvard Scissorhands

Idag kommer yngsten tillbaka efter sin julvistelse i Lindesberg. Han kommer med tåget ikväll och vill bli hämtad i Flen. Och det gör hans ömma moder så gärna. Det är inte så ofta han kan vara hemma eftersom han går på teaterhögskolan i Malmö. Om några dagar börjar sista terminen. Och i sommar tar verkligheten vid. Men själv är han inte orolig. Har under hösten gjort sin praktik på Helsingborgs stadsteater och haft engagemang i en fri teatergrupp. Och det är det som kommer att gälla tror han själv. Han har alltid klätt ut sig och spelat teater ända sedan han började gå. I början var det Zorro, Batman och Spindelmannen. Han kunde tillbringa timmar framför de inspelade tv-avsnitten och härma rörelserna. Han fortsätter att klä ut sig. Här en bild på hans klädsel på en maskerad som Universitetet ordnade.
I morgon tar allvaret vid. Då ska vi packa bilen full med sånt som ska slängas och åka till soptippen. Jag håller på att inreda ett rum i källaren till verkstad. Det går inte att såga ramar, grunda dukar, såga bräder och spika på köksbordet. Det behövs något stadigare. Och jag ser verkligen fram emot större utrymme. Men det tar ett tag till eftersom en vägg är vattenskadad och nu torkad. Måste laga den och måla golvet så det blir lättstädat. Har tänkt mig en mycket ljus pärlgrå färg till golvet och för övrigt vita väggar. Får ge mig ut och leta.

Show and tell: Halvårskoll

Tyvärr så har inte möjligheter funnits att skriva i bloggen under december så Nillas förslag till Show and tell har blivit ordentligt eftersatt.
Men här kommer nu ett inslag i alla fall. Vad har hänt under det senaste halvåret?

I juli hade vi Malmamarken i Malmköping. Jag var där tillsammans med min syster som hälsade på. Vi tillbringade dagarna med att måla på min terass när vi inte vandrade mellan stånden.

(bilden lånad på nätet)

I augusti var jag med på en utställning här i Sparreholm. Då hade vi Sparreholmsdagen och mina smycken sålde mycket bra. Har tyvärr ingen bild därifrån.

I september kom Survivorboken ut. En bok som FAOS (Female artwork of Sweden) gav ut tillsammans med Bröstcancerfonden. 78 kvinnliga konstnärer medverkade med en målning och en text. Bland annat min syster och jag.

I oktober hade jag utställning på galleri Svea i Gamla stan i Stockholm. Bland annat sålde jag en målning av Marilyn Monroe som jag kallar Norma Jean. Mina smycken sålde återigen väldigt bra.

I november hände flera saker. Jag gjorde en Halloweenlykta tillsammans med mina barnbarn. Den tände jag varje kväll under flera veckor.

Jag och två andra tjejer tillbringade en helg i Fyrvaktarstugan på Femöreshuvud utanför Oxelösund. Vi målade, lagade god mat och drack vin och umgicks i allmänhet. Det var mycket trevligt och vi kommer att göra om det i vår. Och ha en höstträff där som tradition.

December har varit mycket besvärlig. Sjukt, sjukt, sjukt. Går hos sjukgymnast två gånger i veckan. Och som inte det skulle vara nog ledde umgänget med barnbarnen till en förskräcklig förkylning. Det är det jag säger. Barnbackterier är livsfarliga. :) Men nu är jag på bättringsvägen. Och mörkret har ju vänt. Det gör mycket.

(bilden lånad på nätet)

Jul, jul strålande jul....

Fredagstemat: Drömmiddag

Under november månad är det Fritt ur hjärtat som står för Show and tell, fredagstema. Och det första ämnet som jag nu ska fundera över är vem/vilka jag skulle vilja äta middag tillsammans med.
Jag har tänkt och tänkt. Det finns så många som står mitt hjärta nära. Alla dessa kloka män och kvinnor som har utvecklat psykodynamisk teori som var mitt arbetsinstrument under många år. Alla målare, gamla och nya som har inspirerat mig och sist men inte minst alla underbara författare som jag har läst genom åren och som har påverkat mitt tänkande.

Lucian Freud

Till vänster om mig sitter min kavaljer. Lucian Freud. Barnbarn till Sigmund. Han är en modern konstnär som genom åren har målat mycket naket. Och framför allt exelererar han i att måla hud som ingen annan gjort tidigare. Vi talar naturligtvis om mitt stora intresse för att måla nakna, mulliga kvinnor som har kommit upp lite i åren. Jag berättar för honom om utställningen jag hade tillsammans med två kollegor på Galleri Svea, Gamla stan i oktober i år. Jag fick mycket beröm för mina målningar framför allt av medelålders kvinnor vilket jag inte hade väntat mig.

Anna Freud

Till höger om mig sitter en annan Freud, nämligen den stara psykoanalytikern Anna Freud. Inte Sigmund som kanske vore det självklara valet utan hans dotter Anna som resonerade sig fram till och utvecklade jagets försvarsmekanismer. De nivåer hos människan som gör att vi kan hålla oss intakta i denna värld av starka påfrestningar. Anna och jag pratar om hur svårt det är att vara kvinna i den psykiatriska världen. Att det ofta är männens uppfattning att det bara är de som kan någonting om behandling av psykiskt sjuka människor. Men vi pratar också om hur viktig förståelsen av hennes teorier är för barnet/människans utveckling till en hel och harmonisk människa.

Clarissa Pinkola Estés

Eftersom jag läser väldigt mycket sitter en författare mitt emot mig. Och det är inte en man vilket skulle kanske falla sig naturligt. Utan Clarissa Pinkola Estés. Hon är ”cantadora” dvs sagoberättare och bevarare av vildkvinnans arketyp. Den föreställning att inom oss kvinnor finns ett vilt ursprungligt väsen, fyllt av kraft, kreativitet och tidlös visdom. Den får kreativiteten att blomma. Det leder till att arbete, kärleksförhållanden och sexualitet får större mening och djup.Men enligt dr Estés är vildkvinnan en utrotningshotad art. Liksom man försöker behärska vargens frihetslängtan genom att sätta den i reservat, pressar samhället in oss i roller, ”civiliserar” oss. Allt det här finns i hennes bok Kvinnor som slår följe med vargarna.
Clarissa och jag pratar naturligtvis om kvinnor och deras styrka, tålamod, deras närande funktion i alla förhållande. Och jag berättar hur sönderläst mitt exemplar av hennes bok är och hur förståelsen av vildkvinnan stärkt mitt jag och gjort mig mycket säkrare på mig själv.

Ja vad äter vi då. Fisk naturligtvis. Hälleflundra . Med potatis och hemgjord hollandässås. Till det får vi ett vitt torrt vin. Till efterrätt serveras Creme Bruleé. En äkta sådan gjord på crem anglais, med muskovadosocker på ytan och gratinerad i ugnen. Till det serveras en Sauterne. Inte Chateau d´Yquem. Utan en något mindre känd men absolut lika smakrik. Därefter serveras en ostbricka med dansk ost, brie, gorgonzola, boursin och camenbere. Päron och ett kex som heter Carr serveras till. Till ostbrickan dricker vi ett rött vin. Det finns många goda att välja på men jag har valt Montecillo Reserva ett lagom fylligt vin.
Så småningom flyttar sig mina gäster till vardagsrummet där de får kaffe och avec. Den åländska calvadosen Ålvados vill jag att mina gäster absolut ska smaka på. Ingen av dem vill ha likör vilket jag tycker är skönt eftersom jag inte är någon älskare själv av det.
Det blir en trevlig kväll med en allmän diskussion på slutet om människans villkor. Var och en framhåller sitt speciella synsätt vilket väl tas emot av de andra. Jag får en känsla av ”Snillen spekulerar” när jag lyssnar till deras intressanta diskussion.
Fram på småtimmarna kommer det en limousine och hämtar mina gäster och kör dem tillbaka till hotellet de bor på.

Alla bilder är hämtade på nätet.

Middag hos barnbarnen

Igår var det middag hos barnbarnen. De är tre stycken. N en tjej på snart tio år som hade tillbringat dagen på Halloweenparty och var vackert sminkad.
C mellanbarnet 4 år. Väldigt tuff. Hatar kläder och springer omkring som en Nakenfis när han är hemma. Precis som hans pappa gjorde för sådär en 38 år sedan. Märkligt hur beteenden går igen från den ena generationen till den andra.
Sist är det E en liten pys på snart två år. Bildskön och allas älskling.
Och så var det dags att göra Halloweenlyktor. Farmor hade skött sig och varit i affären och köpt en stor tung pumpa. Halloween är något helt nytt för mig. Det fanns inte när jag var barn. Men nu kommer det utklädda barn och ringer på dörren och säger Trick or treat. Och då är det bara att bestämma sig för om man ska ge dem godis eller bli utsatt för diverse bus. Båda är i och för sig lika trevligt.
Men åter till ordningen. Min svärdotter och mellanbarnet C skar i pumpan så det stod härliga till. C ville gärna fixa lite scary symboler. Och det gjorde han på baksidan.

Svärdotterns fina framsida.

C:s något suspekta baksida med kors, månskära och diverse munnar och ögon här och där.

Och nu står den där, den färdigskurna pumpan, på min trapp och lyser så grant, förhoppningsvis under hela November har jag tänkt mig.

En glad och god fortsättning på Halloween ösnkar jag er alla.

Fredagstema show and tell: Ljus

Nu är det dags för det sista av oktobers fredagstema som Erica har bestämt. Och det handlar om ljus.

Ljus är nödvändigt för allt liv. Det känner jag när vi kommer fram i november och mörkret breder ut sig. De där dagarna när man måste ha lampan tänd hela dagen. Då skulle det vara tillåtet att gå i ide och vakna upp i slutet av januari när det är märkbart att ljuset har återvänt.

Det finns många slags ljus. Ljuset en vintereftermiddag när solen går ner över den kyliga snön.

Eller ljuset över havet i solnedgången.

Eller ljuset som silar ned mellan träden när man strosar runt i skogen.

Novembers fredagsema tar Fritt ur hjärtat hand om. De blir så här.

6, november:
Drömmiddag.
Berätta vilka tre gäster du skulle vilja ha på middag. 4 runt bordet med dig.
Hur sitter ni? Var är ni? Berätta meny, vinval, dukning o s v. Levande gäster är inte ett måste. Idén är från "Gokväll" (svt) om ni har lust att kika på konceptet.

13, november
Underifrån.

20, november
Skyltar.

27, november
Advent.

Jag önskar er alla en trevlig helg och Halloween. Själv ska jag på middag hos mina barnbarn med utklädning, skära pumpa och sätta ljus i. Underbart!!!

Hurra jag lyckades efter så där en 1000 försök...Hurra!!!!!

Un homme et une femme

Tyvärr är det italiensk dubbning på den här filmsnutten. Ska försöka hitta en snutt med franskt tal

Mitt Afrika



Broderier

Använda filmer från You tube

Har hittat små snuttar till mina valda filmer och skulle vilja lägga in dem här så att ni får se. Men jag vet inte hur man gör. Finns det någon som kan berätta det för mig? Tack på förhand.
Hurra jag lyckades efter så där en 1000 försök...Hurra!!!!!

Fredagstemat Show and tell: favoritfilmer

Jag har alltid varit intresserad av film. Första gången jag var gift var med en filmfotograf. Eftersom det var på 60-talet så var det den franska vågen, engelsk diskbänksrealism och allmänt svåra filmer som gällde. Min man och jag såg minst tre filmer i veckan.
Filintresset delar jag numera med min yngste son. När han är hemma laddar vi upp med ett lager av olika filmer och kan ibland se tre, fyra filmer efter varandra. Då går hela natten åt. Vi pratar och diskuterar och kommenterar innehåll, skådespeleri, bildkomposition, musik mm mm. Men kul har vi. Fast det är inte så många andra som gillar att se film med oss eftersom vi pratar hela tiden.
Under mitt liv har det blivit många filmer som har fastnat i mitt kom ihåg. Men det är bara tre som jag återvänder till med jämna mellanrum.

Den nyaste filmen är en fransk film som heter Broderier. En oerhört vacker och ömsint film. Har ni inte sett den så gör det.

Film nummer två är Mitt Afrika, med Meryl Streep och Robert Redford. Manuset är taget från Karen Blixen Fineckes bok Den afrikanska farmen. Det är också en mycket vacker film och Meryl Streep är ju alltid Meryl Streep en mycket skicklig skåderspelerska.

Den tredje och egentligen den första är också en fransk film. En man och en kvinna med Anouk Aimee och Jean Louis Trintignant. Också en vacker film där musiken gör sig starkt gällande.

Nu är det dags

Den här utställningen har hållit mig upptagen de senaste veckorna....Välkomna alla som vill!

Adress, Galleri Svea, Köpmangatan 4 i Gamla stan

Jag återkommer till fredagstemat när allt har lugnat ner sig.

Fredagstemat: Fyra saker du måste se i min stad

Min "stad" är Sparreholm. Ett litet samhälle på 800 personen mitt i det soliga och vänliga Södermanland. Vad ska man då visa härifrån. Det finns inte så mycket mer att se än slottet, ekhagarna och enebackarna. Men de känner ju alla till. Så därför väljer jag en annan vinkel och börjar med skylten,

som välkomnar alla som åker på R57 från Södertälje mot Flen

strax intill finns den här utsikten. Båven, den flikiga men stora sjön där malen med sina skäggtömmar växer sig stor eftersom den är fridlyst. Men det finns gott om gös, gädda och abborre som väninnan I och jag förgäves har försökt att fånga med spinnspö. Det enda jag lyckats met är att meta två mycket stora kräftor och en gös. Men gösen var nog mer en olyckshändelse eftersom den inte högg på kroken utan den fastnade i gälarna.

Jordgubbsplantorna i I:s land har visst fått fnatt och tror att det är vår. De blommar som tokingar. Men jag kan inte tro att det hinner bli några nya gubbar i år.

Sist man inte minst de vackra kokardblomstren som snart ska flytta hem till mig och bilda rabatt mellan vinrankorna mot det nymålade uthuset.

Det var allt för den här gången från min "stad"....må så gott därute allihop

Blåbär, lingon och kantareller

Alice vilar sig bland blåbären

Idag var det en av de första riktiga höstdagarna. Sol, klar luft och lagom varmt. Väninnan I och jag bestämde oss för att åka till skogen. Hon ville plocka lingon och jag ville se om det fanns några gula kantareller kvar. Min labba Alice fick också följa med. Hon var överlycklig och sprang som en toking runt, runt och skrattade. Labbefnatt kallas det. Labbar kan skratta. De visar alla tänderna i ett brett leende. Hon blir som tokig varje gång hon får springa lös.

första anblicken av skogen.

Det fanns fortfarande mycket blåbär kvar. Jag har nog aldrig sett så mycket på en gång. Men det har jag redan plockat och har flera liter i frysen till vinterns blåbärspajer.

Alice är en riktig hejare på att plocka själv. Hon älskar all slags frukt och bär

kaffepaus med I:s goda hembakade äppelkaka

lingonen växer ju inte så tätt, men det fanns mycket


I med sin lingonhink

det blev inte så mycket kantareller. Kanske till fyra mackor i vinter.
Får göra ett nytt försök i nästa vecka. Då ska jag också plocka lingon

Fredagstema: Empati

Empati är för mig det arbetsinstrumentet jag använde under mitt yrkesverksamma liv.
Numera är jag ju pensionerad och har helt lämnat det bakom mig. Det känns som jag har en lite knepig inställning till ordet empati nu för tiden. Men visst kan det väl vara ok att i stället att berätta lite om olika bilder som väcker en varm känsla inom mig.

Venus från Willendorf. En liten 10 centimeter hög sandstensskulptur funnen i Willendorf i Tyskland. Den anses vara gjord för 25000 år sedan. Den föreställer den stora modern, modergudinnan eller Doni. Den och liknande skulpturer i guld, lera eller sten användes som religiösa symboler som man dyrkade.

Det här är den lilla statyettens huvud sedd från sidan. Hon har en välarbetad frisyr men huvudet håller hon underdånigt böjt. Varför kan man ju fråga sig eftersom detta var matriarkatets tidevarv och kvinnan med förmåga att ge nytt liv hade hög rang.

Min yngste son som nu går på teaterhögskolan och ska bli skådis , bodde, för några år sedan hemma ett halvår mellan två olika utbildningar. Vi gick ofta på promenad med den stora bruna labben jag då hade. En eftermiddag såg vi denna fantastiska solnedgång.

Ginko biloba. Ett urgammalt träd, som har funnits så länge det varit grönt på jorden. En egendomlig växt med blad som ankfötter. Man kan ju undra vad dessa träd bär för minnen under barken. Men det är ju bara om det kollektivt omedvetna gäller för växter också och det tror jag att det gör.

Lucian Freud
min absoluta favoritkonstnär. Det finns ingen som kan skildra ansiktsutryck, hud och kroppsspråk som denne nu levande engelske konstnär.

Benefit Supervisor sleeping
Målning av Lucian Freud och såld på Chrities i New York våren 2008 för 200 millioner kronor. Tänk den som kan måla sådana tavlor.

Den ryskjudiske konstnären Marc Chagall målar med stor känsla. Alla hans bilder innehållerömhet och kärlek. Chagall är för mig den konstnär som målar rakt ur sitt inre.


Och till sist damascenerrosen Duchess of Rohan som jag planterade en hel rabatt full när jag flyttade hit till mitt nya hus 2005. Det är en parfymros. Dvs en ros där man utvinner rosenoljan till parfym. Den luktar mycket starkt och blommar under några veckor i med början i juni. Då fylls kvällsluften av en stark sensuell och eggande rosendoft.

Tuffa veckan....

Sista veckan har varit väldigt tuff. Har varit och hjälpt min svägerska i Sollentuna. Just nu hemmaboende dottern med 10-månaders bebis låg på sjukhus. Så svägerskan var fullt upptagen med bebisen.
Maken är helt nyopererad i den krossade foten för femtielfte gången och har mycket svårt att röra sig.
Men alla var tvugna att få mat. Så jag åkte dit och handlade, lagade mat och bakade. Stannade där i en vecka.

Spiken i foten. Brodern med ställning som går rakt igenom. Foten krossades i en olycka för fyra år sedan. Sedan dess har det varit kryckor och rullstol.

Jag kom hem i förrgår med ett blommande ryggskott sedan några dagar. Har sedan dess använt imfravärme och smärtstillande så idag kände jag mig bättre. Kunde åka till Flen och göra "vackra saker", dvs glasfusingsmycken som jag ska ha med mig till utställningen på galleri Svea i Stockholm, i oktober.

Hängen ca 20 mm i olika färger

Jag sålde en hel del på en utställning i början av augusti. så nu var jag bara helt tvungen att göra fler om jag ska få med mig några till Stockholm. Det är ju tur att det går att sälja. Kanske det går runt vid årsskiftet. Vore inte så dumt för en fattig pensionär.... :)

Örhängen ca 20 mm.

Må så gott allihop därute. Imorgon börjar Show and tell, fredagstema....../C

Pasta

Idag har jag jobbat i trädgården hela dagen. Bland annat gjorde jag 2 spaljeer som jag satte upp på den nymålade väggen till mitt uthus. Där har jag två vinrankor som inte har vuxit särskilt bra. Så de fick en massa vatten och ny jord så de har något att leva av.

Sedan var jag så hungrig så jag var svimfärdig. Det godaste som finns när man är hungrig är hemlagad pasta. Även om det tar en stund så är det absolut värt att vänta på.

så här såg det ut när pastan var färdig och väntade

på att vattnet skulle koka.

och här är den upplagd med några droppar olivolja

flingsalt, peppar, mina egenodlade solmogna tomater

och hackad basilika.

Det var mycket gott. Och nu är jag så där trött och mätt och belåten så jag känner mig lite vimmelkantig. Härligt!

Att odla i kruka...

Jag älskar att odla i kruka. Hela sommaren har jag alla mina rumsväxter på uteplatsen vid ingången. Speciellt har jag en passion för medelhavsväxter. Nu tyckte jag det var dags att ge krukorna lite mer skyddad miljö. Så i dag har jag flyttat in dem till min terass som har tak. Och där hoppas jag att de kan stå ända in i oktober. Här finns fikon, nerium, lager, blommande dahlia, en ros, kryddor, olivträd och blommande flamingo.

fikonträd som bär ett enda fikon

Kvar ute står mitt apelsinträd som kom som liten decimeterhög planta med vänner ifrån Florida för tjugo år sedan Det har både blommor, gula apelsiner och massor av gröna kart.

Kvar ute står också två vinrankor som härstammar från druvor jag hämtade ute på ett vinfält i Provence 2001. De har inte burit någon frukt ännu och någonstans har jag läst att det kan bli så när man sätter kärnor. Men det gör ingenting. De är vackra som gröna växter.

Pelargonerna, de vita och röda står också kvar ute. De blommar som bäst nu så här på eftersommaren. Tyvärr är blommorna lite känsliga för regn. Men efter varje skur sätter de fart igen.

I en kruka står också chili som jag sådde i våras. Kärnorna kommer ifrån chilifrukt inköpt i Budapest där jag var i November -08.

Så här fin är tomaten som har burit fantastiskt rikligt det här året. Den ska också snart få flytta in på terassen. De har mognat i solen och är söta och goda. Jag äter aldrig köpetomater eftersom de inte alls har den där solmogna härliga smaken.

Det är första året jag får vindruvor på stocken som är planterad på en södervägg. Jag har redan hunnit att smaka och de är söta och goda men säkert inte mogna förrän i början av september.

På vardagsrumsbordet har jag min stolthet. Två blommande orkideér. Jag har aldrig klarat sådana tidigare men på bara ett par månader har jag begåvats med fem stycken, varav två blommar nu den vita för andra gången. De har också stått ute i sommar men fick följa med i den allmänna inflytten. Risken för frost finns nu och det vill jag inte riskera.