Fredagstemat: Fyra saker du måste se i min stad

Min "stad" är Sparreholm. Ett litet samhälle på 800 personen mitt i det soliga och vänliga Södermanland. Vad ska man då visa härifrån. Det finns inte så mycket mer att se än slottet, ekhagarna och enebackarna. Men de känner ju alla till. Så därför väljer jag en annan vinkel och börjar med skylten,

som välkomnar alla som åker på R57 från Södertälje mot Flen

strax intill finns den här utsikten. Båven, den flikiga men stora sjön där malen med sina skäggtömmar växer sig stor eftersom den är fridlyst. Men det finns gott om gös, gädda och abborre som väninnan I och jag förgäves har försökt att fånga med spinnspö. Det enda jag lyckats met är att meta två mycket stora kräftor och en gös. Men gösen var nog mer en olyckshändelse eftersom den inte högg på kroken utan den fastnade i gälarna.

Jordgubbsplantorna i I:s land har visst fått fnatt och tror att det är vår. De blommar som tokingar. Men jag kan inte tro att det hinner bli några nya gubbar i år.

Sist man inte minst de vackra kokardblomstren som snart ska flytta hem till mig och bilda rabatt mellan vinrankorna mot det nymålade uthuset.

Det var allt för den här gången från min "stad"....må så gott därute allihop

Blåbär, lingon och kantareller

Alice vilar sig bland blåbären

Idag var det en av de första riktiga höstdagarna. Sol, klar luft och lagom varmt. Väninnan I och jag bestämde oss för att åka till skogen. Hon ville plocka lingon och jag ville se om det fanns några gula kantareller kvar. Min labba Alice fick också följa med. Hon var överlycklig och sprang som en toking runt, runt och skrattade. Labbefnatt kallas det. Labbar kan skratta. De visar alla tänderna i ett brett leende. Hon blir som tokig varje gång hon får springa lös.

första anblicken av skogen.

Det fanns fortfarande mycket blåbär kvar. Jag har nog aldrig sett så mycket på en gång. Men det har jag redan plockat och har flera liter i frysen till vinterns blåbärspajer.

Alice är en riktig hejare på att plocka själv. Hon älskar all slags frukt och bär

kaffepaus med I:s goda hembakade äppelkaka

lingonen växer ju inte så tätt, men det fanns mycket


I med sin lingonhink

det blev inte så mycket kantareller. Kanske till fyra mackor i vinter.
Får göra ett nytt försök i nästa vecka. Då ska jag också plocka lingon

Fredagstema: Empati

Empati är för mig det arbetsinstrumentet jag använde under mitt yrkesverksamma liv.
Numera är jag ju pensionerad och har helt lämnat det bakom mig. Det känns som jag har en lite knepig inställning till ordet empati nu för tiden. Men visst kan det väl vara ok att i stället att berätta lite om olika bilder som väcker en varm känsla inom mig.

Venus från Willendorf. En liten 10 centimeter hög sandstensskulptur funnen i Willendorf i Tyskland. Den anses vara gjord för 25000 år sedan. Den föreställer den stora modern, modergudinnan eller Doni. Den och liknande skulpturer i guld, lera eller sten användes som religiösa symboler som man dyrkade.

Det här är den lilla statyettens huvud sedd från sidan. Hon har en välarbetad frisyr men huvudet håller hon underdånigt böjt. Varför kan man ju fråga sig eftersom detta var matriarkatets tidevarv och kvinnan med förmåga att ge nytt liv hade hög rang.

Min yngste son som nu går på teaterhögskolan och ska bli skådis , bodde, för några år sedan hemma ett halvår mellan två olika utbildningar. Vi gick ofta på promenad med den stora bruna labben jag då hade. En eftermiddag såg vi denna fantastiska solnedgång.

Ginko biloba. Ett urgammalt träd, som har funnits så länge det varit grönt på jorden. En egendomlig växt med blad som ankfötter. Man kan ju undra vad dessa träd bär för minnen under barken. Men det är ju bara om det kollektivt omedvetna gäller för växter också och det tror jag att det gör.

Lucian Freud
min absoluta favoritkonstnär. Det finns ingen som kan skildra ansiktsutryck, hud och kroppsspråk som denne nu levande engelske konstnär.

Benefit Supervisor sleeping
Målning av Lucian Freud och såld på Chrities i New York våren 2008 för 200 millioner kronor. Tänk den som kan måla sådana tavlor.

Den ryskjudiske konstnären Marc Chagall målar med stor känsla. Alla hans bilder innehållerömhet och kärlek. Chagall är för mig den konstnär som målar rakt ur sitt inre.


Och till sist damascenerrosen Duchess of Rohan som jag planterade en hel rabatt full när jag flyttade hit till mitt nya hus 2005. Det är en parfymros. Dvs en ros där man utvinner rosenoljan till parfym. Den luktar mycket starkt och blommar under några veckor i med början i juni. Då fylls kvällsluften av en stark sensuell och eggande rosendoft.

Tuffa veckan....

Sista veckan har varit väldigt tuff. Har varit och hjälpt min svägerska i Sollentuna. Just nu hemmaboende dottern med 10-månaders bebis låg på sjukhus. Så svägerskan var fullt upptagen med bebisen.
Maken är helt nyopererad i den krossade foten för femtielfte gången och har mycket svårt att röra sig.
Men alla var tvugna att få mat. Så jag åkte dit och handlade, lagade mat och bakade. Stannade där i en vecka.

Spiken i foten. Brodern med ställning som går rakt igenom. Foten krossades i en olycka för fyra år sedan. Sedan dess har det varit kryckor och rullstol.

Jag kom hem i förrgår med ett blommande ryggskott sedan några dagar. Har sedan dess använt imfravärme och smärtstillande så idag kände jag mig bättre. Kunde åka till Flen och göra "vackra saker", dvs glasfusingsmycken som jag ska ha med mig till utställningen på galleri Svea i Stockholm, i oktober.

Hängen ca 20 mm i olika färger

Jag sålde en hel del på en utställning i början av augusti. så nu var jag bara helt tvungen att göra fler om jag ska få med mig några till Stockholm. Det är ju tur att det går att sälja. Kanske det går runt vid årsskiftet. Vore inte så dumt för en fattig pensionär.... :)

Örhängen ca 20 mm.

Må så gott allihop därute. Imorgon börjar Show and tell, fredagstema....../C